Det jag ser i mitt inre just nu är ditt leende ansikte som vänds mot mig.

Åhh gud vilken crush jag hade på dig! Galet kär var jag. 12 år och små fjärilar i magen. Du var 13. Vi var unga. Det hände aldrig något. Alltså sådär förutom att det slog gnistor i luften och ja, blickar. =) Vi hade sjukt kul ihop också. Vi var några stycken som fördrev tiden på håltimmar och raster. Jagade varandra genom korridorena och sprutade vatten. Och garvade. Det gjorde vi. =)

Roligt hade vi när vi var små också. Har ju känt varandra sen vi var små bebisar.

Det är länge sedan jag såg dig. Har tänkt på dig ibland, undrar hur du har det och så. Hörde att du blivit pappa. Jag undrade alltid om gossen var lik dig med ditt lockiga, ostyriga hår! =)

Men så händer det där som inte får hända. Någon rycks bort alldeles för tidigt från denna värld. Och denna gången var det du.

Jag önskar så att jag hade vetat att du hade börjat med droger. Jag visste inte det. Och jag blir chockad när jag hör det. Kan liksom inte ta in det. Inte du. Jag är så ledsen.

Vart någonstans på vägen gick det snett? Vad hände med dig? Vad gjorde att du valde den vägen?

Och det stora frågan, som vi kanske aldrig får svar på. Ville du dö? Gjorde du det avsiktligt? Jag vill inte tro det. Jag hoppas att det bara blev så fruktansvärt fel. Allting.

Men du ska veta att jag tyckte att du var en väldigt fin och genuin människa. En av de goda.

Du var vacker. Fina, fina människa. Jag hoppas du ser de här orden. Skriver dom till dig och för min egen skull.