Jag och min pojkvän har ingen "egen" låt eller nåt sånt..det har liksom aldrig blivit av eller vi har inte tänkt på det. Vi har skojat och sagt att vi ska sätta på radion och den första låt vi hör, den ska det vara..men näe, det känns lite konstigt. Men det finns en låt som får mig att tänka jätte mycket på min plutt...Nothing compares 2 u med Sinéad O´Connor. När han skulle iväg till Thailand i 3 veckor precis ibörjan av vårt förhållande..då man inte rikitgt visste hur nånting skulle bli (fast det kändes jäkligt bra redan då) men hur som helst..jag kommer ihåg när vi kramades och sa hejdå och när du sa; jag hoppas du väntar på mig här hemma. Åhh..ja du, det gjorde jag. Och här står vi! Haha..snart 2 ½ år senare..och det känns bättre än någonsin. Bättre än det nånsin har kännts faktiskt. Men den låten..det är något speciellt..fast den är ju egentligen bara "min" eftersom det var jag som satt och tänkte och saknade, vi har ju aldrig upplevt något tillsammans relaterat till den låten..

Du får mig och känna mig hel. Och du får mig framförallt att känna mig älskad. Så som aldrig jag gjort förut. Du klev in i mitt liv vid rätt tidpunkt. Då när jag behövde dig. Det får mig också att tänka på allt annat i mitt liv. Att ingenting eller någon annan människa är mer värd än du. Allt det andra spelar ingen roll. Hoppar du, hoppar jag.

Vår kärlek är det bästa! (L)