Jag har faktiskt ingen annan och tacka än mig själv för min examen och min fasta anställning.

Det är ingen som har kämpat och slitit med uppsatsen förutom jag, det är ingen som fått gråa hår och mått dåligt för den förutom jag, det är ingen som jobbat runt och slitit som vikarie och jobbat jävligt obekvämt förutom jag, det är ingen som pusslat ihop ett flertal jobb + uppsatsskrivande förutom jag.

Det är heller ingen annan förutom jag själv som har tagit mig dit där jag är idag, gjort det jag har gjort. Det finns liksom ingen annan att tacka, det finns ingen som gett stöd och support. Så hur va det nu, ensam är stark eller?

Så ett STORT jävla tack till mig själv. Bra kämpat.

Nu är jag värd att glida med lite på räkmackan, tack.