Konturer..

När vinden saktar ner.. Inte helt men man märker ett lugnare väder. Ett annat lugn i mig själv.
Det la sig som bandage över mig. Lindra det där ömmande och värkande.

Ett enormt viktigt möte och samtal. Vem jag egentligen är måste jag lära mig förstå.

Jag mår lite bättre, det gör jag.

Jag fick kraft och vägledning.

"Jag sitter i en liten jolle på ett stort och stormigt hav utan land i sikte"

Än finns det ingen färg men jag anar konturena igen. Tack.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0